när du verkligen behöver få ut det,

2013-03-17 22:20:00 / 0 kommentarer kommentera inlägget?..


Har suttit i en timme nu och försökt skrivit något, försökt att få ut något. 
Jag har suddat och ångrat mig. 
Kan väl inte få ut så mycket.
 
Jag biter ihop, ler, hoppar och skrattar även fast jag inte har orken till att ens stå upp.
Vänner är oroliga för jag inte berättar något, det är de som är skönt med att inte blogga på ett tag. 
Tappa alla läsare och skrivq vad jag vill utan att mänskligheten ska bry sig.
Jag vet att det är fler än jag som är i den här sittsen, som har varit där.
 
Men jag kan inte förstå er andra även fast ni kan ha gått igenom värre.
Jag förstog inte allvaret innan det hände mig. 
Förstog inte att det kunde hända någon i min närhet. 
Jag trodde väl aldrig att min mormor skulle dö redan.
Det gör så ont att verkligen  veta att det snart är slut. 
Det är fortfarande en klump kvar sen min pappa berättade för mig att hon skulle sluta få mediciner.
 
Hittade gamla inlägg som jag skrivit.
Där jag började gråta när jag läste det.
 
"Jag kommer aldrig glömma dig, glömma hur du är, glömma allt du gjort för mig. Dig är jag evigt tacksam, tacksam för att du varit den du har varit, gjort allt du gjort, älskat mig för den jag varit och är. Jag älskade dig innan jag sett dig och jag kommer älska dig när du inte längre finns."
 

Det är jobbigt att gråta, samtidigt som det är skönt att släppa ut det. 
Det är jobbigt att spela stark, samtidigt som det är skönt att slippa visa sig svag.
 
Men min fasad har rasat, det kommer krävas ett bra tag innan den går att byggas upp igen.
För nu gör det ont, i både kropp och själ.
Vill inte att du ska lämna oss.
Jag vill inte att du ska dö.
Min älskade vackra mormor.
 
Som sagt, dig är jag evigt tacksam.
 
Jag kommer se upp till dig.
Älska dig.
Mer än någonting annat.
 
Förlåt för att jag aldrig hälsar på.
Men är inte stark nog för det.
Även fast jag borde.
Så har jag inte hittat styrkan än.
 
Jag älskar dig.
Jag vill aldrig säga adjö.
Kommer aldrig säga hejdå.
För vi kommer ses igen.
 

Kommentarer

NAMN Kom ihåg mig?

EMAIL

BLOGGADRESS

KOMMENTAR:

Trackback