Lite glädje i livet

2013-03-18 15:46:01 / 1 kommentarer kommentera inlägget?..


min vardag. kommentera inlägget?


när du verkligen behöver få ut det,

2013-03-17 22:20:00 / 0 kommentarer kommentera inlägget?..


Har suttit i en timme nu och försökt skrivit något, försökt att få ut något. 
Jag har suddat och ångrat mig. 
Kan väl inte få ut så mycket.
 
Jag biter ihop, ler, hoppar och skrattar även fast jag inte har orken till att ens stå upp.
Vänner är oroliga för jag inte berättar något, det är de som är skönt med att inte blogga på ett tag. 
Tappa alla läsare och skrivq vad jag vill utan att mänskligheten ska bry sig.
Jag vet att det är fler än jag som är i den här sittsen, som har varit där.
 
Men jag kan inte förstå er andra även fast ni kan ha gått igenom värre.
Jag förstog inte allvaret innan det hände mig. 
Förstog inte att det kunde hända någon i min närhet. 
Jag trodde väl aldrig att min mormor skulle dö redan.
Det gör så ont att verkligen  veta att det snart är slut. 
Det är fortfarande en klump kvar sen min pappa berättade för mig att hon skulle sluta få mediciner.
 
Hittade gamla inlägg som jag skrivit.
Där jag började gråta när jag läste det.
 
"Jag kommer aldrig glömma dig, glömma hur du är, glömma allt du gjort för mig. Dig är jag evigt tacksam, tacksam för att du varit den du har varit, gjort allt du gjort, älskat mig för den jag varit och är. Jag älskade dig innan jag sett dig och jag kommer älska dig när du inte längre finns."
 

Det är jobbigt att gråta, samtidigt som det är skönt att släppa ut det. 
Det är jobbigt att spela stark, samtidigt som det är skönt att slippa visa sig svag.
 
Men min fasad har rasat, det kommer krävas ett bra tag innan den går att byggas upp igen.
För nu gör det ont, i både kropp och själ.
Vill inte att du ska lämna oss.
Jag vill inte att du ska dö.
Min älskade vackra mormor.
 
Som sagt, dig är jag evigt tacksam.
 
Jag kommer se upp till dig.
Älska dig.
Mer än någonting annat.
 
Förlåt för att jag aldrig hälsar på.
Men är inte stark nog för det.
Även fast jag borde.
Så har jag inte hittat styrkan än.
 
Jag älskar dig.
Jag vill aldrig säga adjö.
Kommer aldrig säga hejdå.
För vi kommer ses igen.
 
min vardag. kommentera inlägget?


Från toppen till botten

2013-03-12 17:44:16 / 1 kommentarer kommentera inlägget?..


Under mitt snart 19 åriga liv har jag gått sönder och byggt upp mig igen. Ramlat och ställt mig på fötter. Men har nog aldrig varit så trasig som jag är nu. Tårarna kommer och forsar okontrollerat. Kan inte förstå hur många gånger man kan gå sönder och hur många gånger man orkar bygga upp sig själv igen. Det gör ont i mitt hjärta att jag nu vet att det inte är långt kvar.

Gör ont i mitt hjärta att jag måste vara glad även fast det är så jobbigt. Känner att nu är det för jobbigt för att vara glad, lycklig och sprida glädje. För nu är jag nerkörd till botten. Förstår inte att en av de jag älskad mest här i världen snart försvinner.

Nu orkar jag inte mer.
Tack för era fina kommentarer som jag fått innan, ni är guld värda

min vardag. kommentera inlägget?