Och här är han.

Han som får mig att skratta när jag är nere, han som stöttar mig med allt, han som älskar mig precis som jag är.

Han som får hela min värld att snurra. Jag kan inte tänka mig någon annan än honom, aldrig varit såhär lycklig i hela mitt liv. Vissa dagar vill jag bara slå ihjäl honom eller kasta honom från en bro. Alla andra dagar vill jag bara vara i hans närhet, ligga i hans famn, känna hans hjärta slå, skratta med honom och bara va.

 

Jag kan aldrig vara sur i hans närhet, så fort jag tittar på honom så blir jag glad igen även fast jag kanske inte vill. 

Det är så sjukt hur fast man kan bli vid en person, hur man känner att man inte kan vara utan någon, att man inte vill spendera en dag utan någon. Han får mig att känna mig så speciell.

 

Jag älskar hans underbara leende, jag älskar hans otroliga ögon, jag älskar hans fina tänder, jag älskar sättet han tittar på mig, jag älskar sättet han håller om mig, jag älskar att han vill ha med mig på saker, jag älskar när han pussar på mig så jag vaknar innan han åker på jobbet, jag älskar sättet han går på.

Jag älskar allt med honom. 

Jag kan inte tänka mig en dag utan honom, utan han är jag ingenting. 

 

Hade jag läst det här någon annanstans hade jag tyckt att det låter töntigt, för ja, det låter faktiskt töntigt.

Men jag trodde inte man kunde vara såhär kär, att man kunde känna såhär för en person. Att jag skulle bli så fäst vid en människa. Jag trodde aldrig att man kunde vara såhär lycklig. Jag älskar honom mer än allt och jag blir mer kär för varje dag som går. 

 

Är så tacksam att jag har han i mitt liv.

Tack för att du är min.