Jag känner såhär.

Jag har ingen skola, har inget körkort, ingenting att kliva upp för.

Sov inprincip hela dagen idag. Fick sova ca 1 timme inatt, sen kliva upp sju, ta med datorn och samhällskunskaps boken. Första stoppet röntgen, där jag fick sitta och vänta. Trött och less, efter en halv timme så var jag klar och åkte upp till skolan för att lämna igen sakerna. Åker hem. Steker bacon, bacon is good for me. Vid elva så ringer dom från röntgen och säger att läkaren var inte nöjd. Så efter ett skulle jag komma tillbaka. Somar vaknar fem i tre. Kliver upp och går till bussen. Sen var jag äntligen klar, träffade andrea, åkte hem somnade vid fem och vaknade tolv. Då kände jag att livet inte var värt att leva, så jag stekte bacon (igen) och sen gick jag och mötte hanna.

 

Tog en cigg, snackade lite. Sen gick jag runt kläppe, fram och tillbaka på vägen. Njöt av musiken i mina lurar, dansade, pratade med får osv. När jag väl kom hem så märker jag att på våran gård så har vi fan nästan en fotbolls plan, så stort var det på någon jävla gräsplätt. Så satt mig där, pratade med adina i telefon. Avundsjuk på att hon åker till alanya imorgon, jag vill också.

 

Har nog aldrig känt sån lycka av att bara gå runt som jag gjorde idag. Kläppe är faktiskt vackert, men sån liten bit man kan gå. Det är inte precis en tripp från stan till torvalla.

Och nu känner jag att jag bara skriver och skriver och inte ens tänker på vad som kommer från hjärnan till fringrarna. Ska iallafall ta steget och våga gå till arbetsförmedlingen. Jobbigt att vara folkskygg, sen så måste jag på den där nedrans körskolan. Fan. vem behöver körkort när man har två ben? #yolo.

 

Ska väl försöka somna om eller så får jag helt enkelt vara vaken hela natten, det är också ett alternativ. Klockan är bara barnet. Aja, nu ska jag sluta tänka så mycket och säga adjö till detta för ikväll.

Men livet är ändå på topp.

 

So long gay boys