Är så sjukt less. Nu vill jag verkligen hem.
Det blev så att jag fick åka in akut till sjukhuset i tisdags natt pga att jag fick magsmärtor, hjärtklappningar och mitt saliv smakade aceton. Jag fick en syraförgiftning vilket innebär att det bildats syror i urinet. För en normal guy så är det inte farligt. Men i mitt läge är det livshotande. Jag har misskött mig i flera år. Mer eller mindre. Nu hade jag inte tagit min spruta på en vecka, innan det tagit den en gång varannan dag ungefär.
I början av 2011 så vart jag jätte sjuk, jag tror jag slarvade med sprutorna som jag gjort nu i tre månader. Till slut så blev det så att jag fick läggas in på sjukhuset för att få till mina blodsocker värden. Då gick jag ner till 42 kilo. Skärpte mig ett tag, hamnade på sjukhuset igen i februari i år. Sen har jag väll hållt på såhär till och från.
Jag fick åka ambulans in i tisdags, hamnade till slut på hjärtintesiven där de satt EKG på mig och vätske och insulin dropp. Jag hade sådana magsmärtor så jag inte riktigt visste vart jag skulle ta vägen. Fick en halv timmas sömn den natten. Dagen efter så låg jag i sängen, röksugen, arg, ledsen, hade ont. Försökte få i mig lite mat. Sen vid ett tiden kom mamma och pappa igen efter suttit där med mig halva natten. Då kom en läkare in. Förklarande för mig vad jag hade gjort mot mig själv. Jag grät som aldrig förr. Fick sedan lite tid att prata med mamma och pappa. Flyttades från hjärtintesiven till diabetes avdelningen. Fått flera sköterskor och läkare som pratat med mig om vad jag gjort.
Det var så, om jag inte hade åkt in den natten. Då hade jag inte överlevt. Det känns helt sjukt, förstår verkligen inte hur jag kan ha gjort såhär mot mig själv bara för att jag varit lat. Har nog inte gråtit såhär mycket på flera år. All smärta och uppläxningar jag fått.
Under de här två dygnen har jag fått max 3 timmars sömn.
Tror inte någon förstår, inte ens en diabetiker, hur farligt det egentligen är förän man hamnat i situationen själv. De har inte förstått hur mitt hjärta klarat av att dansat så mycket som jag har gjort. Allt blir så klart för mig. Det är därför jag haft mina humörsvängningar, därför jag varit så trött, grinig, inte kunnat fokuserat på skolan, tagit mig upp på morgonen.
Tror ingen av er förstår hur extremt allvarlig diabetes är. Det är inte bara att ta sprutan när man äter, eller avstå från godis och dricka. Utan det är att du måste tänka nu äter jag en macka med ost. Så och så mycket kolhydrater är det i den, då måste jag tänka hur många enheter behöver jag för att hålla blodsockret i balans.
Jag är nästan glad att det här hände. Så jag försår nu hur farligt det är och hur viktigt det är att ta sprutorna.
Jag skriver ut det här för att folk ska förstå varför jag varit som jag varit, förstå allvaret om ni själv har vänner som är diabetiker. Jag är glad att jag ändå har världens bästa vänner som har tjatat på mig om det här. Två som har varit lite extra pushande. Maja och Adina.
Adina har flyttat till Göteborg, när hon kom hem så sa hon måste man bo hemma för att du ska sköta dig?
Glad att jag har det jag har, glad att jag lever, glad ifall jag blir utskriven imorgon.
Fred ut.
Startsidan
01:19:00 / 5 kommentarer kommentera inlägget?..