Går runt på vita hala gator.
Har min musik på högsta volym.
Bryr mig inte om alla förvirrande människor som går förbi.
För jag är nog minst lika förvirrad själv.
Sätter mig ner på den första kalla bänken jag hittar.

Röker min tredje cigarett.
Tänker djupt på vad jag har gjort.
Vad jag gör.
Och vad jag ska göra.

Tänker djupt på allt som gör mig starkare än någonsin.

Det är inte lätt när det är svårt.

Jag måste sluta hålla allting inne.

Måste våga att visa hur det egentligen är.

Vi behöver andra människor för att överleva.

Någon som tar hand om oss.

Allting suddas ut.
Min syn försvinner.

Jag ser ingenting.

Jag känner hur det rinner ner för mina kinder.
Och samtidigt hur jag bara försvinner.
Somnar djupt.