Startsidanord som kommit ut i all hast när jag talat för snabbt
2010-10-01 
00:25:40 / 0 kommentarer kommentera inlägget?..
00:25:40 / 0 kommentarer kommentera inlägget?.. Du.
Du med den där blicken.
Blicken som kan få människor och änglar att falla.
Du.
Du med dom där läpparna,
som frestar mig så mycket.
Du.
Som berättar allt för mig.
Medan jag döljer allt.
Jag kan inte säga att jag är lycklig.
För det är jag inte.
Inte ett dugg.
Du kan säga, säga att du älskar mig.
Jag hänger på och säger jag älskar dig med.
Men oftast så ljuger jag.
För jag är osäker.
Jag ljuger ganska ofta för dig.
Även fast du inte tror det.
Om du säger att du älskar mig.
Säg det inte, bevisa det.
"Om du är för upptagen för att ringa mig, då förstår jag.
Om du inte har tid att kolla till mig, då förstår jag.
Om du aldrig dyker upp när vi ska träffas, då förstår jag.
Om du alltid blir arg och börjar bråka, då förstår jag.
Om du ignorerar mig, då förstår jag.
Men när jag slutar älska dig, då är det din tur att förstå."
Det är inte jag som ska behöva förstå.
Jag är less på att du aldrig ska försöka eller förstå.
Jag tänker inte kämpa om inte du kämpar.
Du vill träffa mig.
Och det säger du dagligen.
Säg det inte, gör det.
Tänker inte svansa runt efter dig.
Det är inte mig det är fel på, det är dig.
För mycket snack och för lite verkstad killen.
Säg inte jag lovar när du inte kan hålla något.
"Jag saknar dig, jag älskar dig, du är mitt allt, du är den ända."
Snälla.
Jag är arg.
Jag är krossad.
Jag är irriterad.
Jag är kär.
Jag är olycklig.
Jag är ledsen.
Jag är ledsen.
Jag är Nikita Filén.
Absolut ingenting för dig.
no tears for u boy.
"Håll mig hårt eller släpp mig helt."
Du släptte.
Jag släppte dig för längesen.
Kommentarer
Trackback