Jag bara väntar.
Bara väntar tills det är min tur.
Min tur att få all skit.
Min tur att få prata med idioter som tror dom vet.
För jag har alltid varit den ända.
Den ända som inte haft något med sånna idioter att göra.
Mina vänner.
Är kanske det bästa som hänt mig.
Dom vännerna som stöttar mig.
Dom vännerna som alltid finns där.
Dom som aldrig sviker.
Dom är mer än guld värda.

Jag ska vara ärlig och berätta.
Att jag känner mig väldigt tom.
Tom på ord.
Tom på glädje.
Tom på ork.
Tom på lycka sen du åkte.
Dig har jag kännt i nästan hela mitt liv.
I 13 år.
Du kan glömma bort mig.
Jag vet hur du är.
Och jag vet.
Att jag kommer inte träffa dig.
På väldigt länge.
Och det krossar mig.

Det är ofta jag inte träffar speciella vänner.
Sånna jag aldrig vill släppa taget om.
Finns många vänner.
Som jag verkligen älskar.
Känner just nu.
Att jag är osäker.
Osäker på allt.
Vill bara gömma mig.
Från hela världen.
Vi hörs.
Ha ett bra liv.
För det förtjänar ni.