Så segt

Det regnar, jag försov mig, jag orkade inte dra på skolan, jag är skolless, funderar på att hoppa av osv. Klädde på mig, packade väskan och åkte till stan för att dra till ÖG för att hälsa på.
Ikväll har jag tre danspass, balett, disco och Street. Taggad som vanligt, annars så är jag bara allmänt less på skolan och livet! Hörs!
tappat känslan för det här alltså.


Det var ett tag sen nu.

Här har ni en bildbomb
Jag saknar dig mer än vad du tror

Dom här natt tankarna. Egentligen vill jag berätta hur glad jag är om dagarna, men jag är förvirrad. Jag lägger mig i sängen, tänker aldrig positivt. Tänker på vilka som gör mig så orolig, tänker på mormor, tänker på min familj, tänker på min bästa vän nere i Göteborg. Funderar på hur jag kan hjälpa mina nära utan att komma på något vettigt svar. När jag själv är så trasig av alla andras problem.
Allt är så förvirrande.
#lesspålivet

Aldrig som förr

Ibland är det svårt att förstå.
Ibland så vill jag inte lyssna.
Ibland så vill jag inte tro att det är sant.
Hur många gånger de säger åt mig att du är så sjuk. Att du mår så dåligt.
Jag visar det inte. Men jag går sönder. Bit för bit varje dag. För det är så sjukt att förstå, att någon som har funnits här för mig hela mitt liv snart är borta. Vem ska komma med kort på påsken och säga att påskharen gick fel. Vem ska hjälpa mig när jag vill sy, vem ska komma med kort när jag fyller år, vem ska vara den där personen som gör det lilla extra på julafton.
Jag har som en vägg uppe, en fasad som inte är så lätt att bryta. De säger att du är så dålig. Och jag har inte ens orken att hälsa på dig. För jag vet, träffar jag dig. När jag ser att du är så dålig. Då bryts min fasad, min vägg faller. Och jag vet att ingenting kan få dig frisk. Av alla miljarder människor här på jorden så borde någon kommit på ett botemedel.
Jag brukar gråta, det kan jag inte förneka. När mamma berättar att du inte vet om du orkar kämpa något mer, att du gråter, att du mår så dåligt. Det dödar mig. Vad ska jag göra utan dig? Jag kommer inte kunna stå på mina ben, jag kommer inte kunna leva utan dig. Inget kommer vara detsamma. Tänk alla minnen vi har, tänk att vi inte kommer kunna skapa några nya.
Jag kommer aldrig glömma dig, glömma hur du är, glömma allt du gjort för mig. Dig är jag evigt tacksam, tacksam för att du har varit den du varit, gjort allt du har gjort, älskat mig för den jag har varit och är. Jag älskade dig innan jag sett dig, och kommer att älska dig när du inte längre finns.
klickat och klart



Imorgon är jag ledig från skolan, så otroligt skönt. Så imorgon ska jag åka till sjukgymnasten, kolla vad det är för fel på min rygg. Jag blir helt tokig. Sen sover jag hos tess, ska bli jätte mysigt!
we were both young

hur skulle det då se ut i mitt liv? Eller om jag var någon annan, tex. någon som är frisk, skulle jag leva med mindre risker? Ta livet ännu lättare än vad jag gör idag? Ifall jag skulle druckit oftare, varit ute längre på nätterna, tagit mig upp lättare till skolan, skötit skolan bättre än vad jag gör idag, orkat dansat mer än vad jag gör idag.
Jag brukar tänka på om jag kanske ska börja säga sanningen, ta skiten direkt när jag gjort något dåligt. Innan de slutar tro på mig helt. Min pappa har sagt till mig och min bror ända sen vi var små att den som ljuger blir aldrig trodd i slutet. Han har en krafitg poäng i det han har sagt. Han säger fortfarande det till mig. Men känner inte att jag kan berätta det jag vill, berätta när jag gör fel. För jag vill inte göra fel. Jag vill vara felfri. Men det går inte.
Jag ljuger för ofta, ljuger för vänner, lärare och andra i min närhet. Ljuger för att de inte ska bli besvikna, men ljuger inte om stora saker för vänner. Ljuger när jag säger att jag mår bra, om jag sköter min diabetes. För jag tycker det är jobbigt att folk ska bry sig så mycket. Jobbigt att de försöker hjälpa mig när jag egentligen vill klara mig själv.
Men ändå älskar jag mina vänner för att de stöttat mig igenom det här, igenom allt. Men jag tackar de allt för sällan, jag är tänker inte på att tacka mina vänner. För jag försöker hjälpa tillbaka, Men borde kanske tacka mer, mer än vad jag gjort, förklara att de hjälper mig, och att det gör mig starkare. Och att jag älskar dom för det.
mr. know it all

det här med bloggning är inte riktigt min grej egentligen, jag skapade en blogg för att skriva av mig.
jag tar emot dig ifall du faller.

